Idag hämtade jag ut Mejas skoluniform som hon ska ha på dagis nästa vecka. Samtidigt som jag är otroligt stolt över min stora tjej som ska börja "skolan" så gör det ont i hjärtat att hon redan är så stor tjej som nu ska börja sin långa utbildnings resa. Jag vet att det är en del av livet och att alla mammor går igenom denna fas men ändå. Jag trodde inte att jag skulle vara så påverkad av detta då jag har lämnat Meja med både Gielyn och nu även Rachel men ont gör det i hjärtat.
Jag ser heller inte fram emot inskolningen nästa vecka. Vet inte alls hur Meja kommer att reagera. Det kan gå i båda riktningarna, antingen älskar hon det eller så vill hon inte lämna mitt knä med massa gråt och med tanke på hur jag kände idag när jag bara hämtade ut uniformen så kommer det säkert komma en del tårar från mig också.
Meddelar efter måndagen hur det går.
Det går säkert jättebra! Bianca älskar dagis men inte att mamma går drifrån. Efter en del bakslag med gråt och tandgnissel vid lämning efter semestern så lossnade det helt plötsligt idag och ag fick nte ens en hejdåkram, för hon hade för bråttom in för stt träffa kompisarna. Poängen är, även om det blir lite tårar i början, så går det över! Meja kommer säkert älska dagis hon med!
SvaraRaderaHåller med, jag grät också en skvätt men det måste ju gå och det går jättebra även fast det inte kanske känns så just då. Men visst går tiden fort. Puss på dig och hela familjen från Storasyss! <3<3
SvaraRadera