En febrig Meja

vaccinet igår gjorde att hon fick lite feber Jag tyckte att hon verkade varm inatt men imorse var hon normal igen. nu efter lunch är hon varm igen och lite gnällig så när jag nu tog febern har hon 38grader, stackarn! Vi skulle träffat en granne och hennes 4 månaders Owen vid poolen men det får bli lite inne lekar istället.

magen är bättre nu. Hon fick en supp hos läkaren som trodde att hon kämpade emot eftersom att det gjorde ont och det skapade en ond cirkel. den hjälpte och tipset vi fick var det vanliga med vatten och katrinplommon etc som vi redan ger henne. Vi får hoppas att det blir bättre nu. Tack för alla tips!

[Posted with iBlogger from my iPhone]

Vaccin

Igår var vi hos doktorn och Meja fick sin andra vaccination. Denna gång var det två sprutor så när hon skrek för den första så fick hon ännu än. Hu så hemskt det var! Allt var bra med henne annars. Hon fick också klartecken för att börja med smakportioner så vi får väl börja med det snart. Jag känner ingen panik för det men jag vet i alla fall att vi kan börja.

Gårdagskvällen var ok, hon var lite orolig under eftermiddagen och kvällen men ingen feber. Jag gav henne en dos paracetamol för att natten skulle vara ok. Förra gången svalde hon det utan problem men nu skulle hon undersöka vad hon fick och sen spottade hon ut det... Jag fick ge henne två små doser till innan jag var säker på att hon faktiskt fick i sig nåt. Natten gick jättebra och hon sov med bara två matuppehåll. Vet inte om jag sov för länge för jag vaknade med jätte huvudvärken nu idag och nu på eftermiddagen har det fortfarande inte gått över.

Meja har varit riktigt gnällig idag och jag tyckte att hon var brännhet imorse men enligt termometern hade hon fortfarande ingen feber. Nu har hon sovit i nästan en och en halv timma(vilket inte alls är vanligt) så hon mår nog inte helt hundra ändå.

Vi har fått tillbaka vår förra städerska idag så hon ska komma två gånger i veckan och även laga mat och handla en gång i veckan så det kommer att underlätta en hel del. Jag ska därför gå ut och fika med Anna nu på eftermiddagen så får Meja komma ut lite också. Det kanske hon mår lite bättre av.

Sista dagen på semestern, vi njuter av solnedgången

Förlossningsberättelse

Jag vill dela med mig av dagarna innan Meja föddes. Både för er men också för att jag själv ska komma ihåg det. Jag får redan nu fråga Jens om lite detaljer för minnet sviker en del tyvärr. Jag ser dock det hela som mycket positivt och hoppas att det ska framgå. Däremot ska jag inte ljuga och säga att det inte gör ont att föda barn för det gör det. Däremot så får man något otroligt positivt ut av det hela och då glömmer man bort det onda.

Tiden innan

Jag hade fått högt blodtryck under de två sista veckorna av graviditeten och fick därför till en början blodtrycksmedicin igen. Dessa hjälpe inte direkt och jag gick runt med en konstant huvudvärk och kunde inte alls sova på nätterna. Jag försökte att ta igen en del sömn på dagarna men orken kom aldrig tillbaka igen. På lördagen 39+1 veckor var vi tillbaka hos läkaren och fick ytterligare medicin och även sömntabletter för att jag skulle kunna vila upp mig inför förlossningen. Vi hade dock åkt till läkaren med inställningen att vi inte orkade längre och att diskutera en igångsättning. Han undersökte mig och ansåg att vi borde vänta några dagar till.

Sömntabletterna gjorde susen och jag sov jättebra nätterna efter besöket. Jag sov till och med utan att vakna en enda gång en natt och fick därför springa upp på toa på morgonen efter eftersom att jag var van att gå upp 2-3 gånger per natt och kissa.

Onsdag 6e oktober

På onsdagen 39 + 5 åkte vi tillbaka till läkaren och han tyckte att det var dags att sätta igång det hela. Lite överrumplade men mycket glada gick vi därifrån. Jag hade då fått medicin som skulle sätta igång förlossningen. Jens hade ett möte på jobbet på förmiddagen och vi bestämde att jag skulle åka hem till Julie medan han jobbade klart och sen skulle han möta mig där.

Ungefär när Jens kommer till Julie vid lunchtid börjar jag känna sammandragningarna. De kändes ungefär som mensvärk i ryggen. De gjorde inte mycket ont i början men de började öka i smärta under eftermiddagen. Jens hade fått mer jobb att göra så Julie följde med hem till oss för att kunna "underhålla" mig medan Jens jobbade klart. Efter ett par timmar börjar värkarna öka i frekvens men är fortfarande uthärdliga. Läkaren hade sagt åt oss att komma in när det var ungefär 8 minuter mellan dem men jag hade nog bara 2-3 minuter mellan dem men de gjorde inte jätteont så vi stannade hemma. Framåt kvällen märker jag att de minskar i styrka och när klockan är 22 har de slutat helt. Vi ringer då till läkaren för att se vad vi ska göra. Han tycker att vi ska vänta hemma till morgondagen och ber oss komma in till sjukhuset kl 9. Vi går och lägger oss och under natten har jag några sammandragningar som inte gör ont.


Torsdag 7e oktober

När jag vaknar på torsdagen har sammandragningarna kommit igång igen och nu måste jag koncentrera mig på att klara mig igenom dem. Vi åker ändå in till sjukhuset och de kollar bebisens hjärtljud och min sammandragningsfrekvens. De kommer då med ca 8 minuters mellanrum och gör ganska ont. Vi får sedan träffa läkaren och han ser att jag är öppen 3 cm så gårdagen gjorde verkan även om det stannade av. Han meddelar dock att vi ändå måste gå vidare med värkstimulerande dropp på sjukhuset. Vi åker hem för att hämta väskorna och åker sedan tillbaka till sjukhuset och går till förlossningsavdelningen.

Vi kommer tillbaka till sjukhuset vid halv tolv på förmiddagen. På förlossningsavdelningen får vi lägga oss på ett observationsrum och jag får droppet på en gång. De sätter också på mig monitorer för att mäta både mina sammandragningar och bebisens hjärtljud samt en blodtrycksmaskin för att kolla att blodtrycket inte skjuter i höjden. Jag kan på grund av dessa maskiner inte röra mig fritt och blir liggandes i sängen. Det oroar mig lite eftersom att jag dagen innan klarade av sammandragningarna genom att röra på mig.

Ganska snart efter att vi har kommit in på rummet börjar det tjuta och det visar sig vara ett brandlarm. En röst i högtalarna informerar att de ska undersöka problemet. Det kändes lite osäkert att ligga där med alla slangar i sig och höra att det är ett brandlarm på sjukhuset... Kort därefter meddelar de att det är ett falskalarm så vi kan andas ut.

Värkarna kommer ganska snart igång på riktigt och kommer med ca 2 minuters mellanrum. Jag får koncentrera mig ordentligt på att klara mig igenom dem och det känns ganska jobbigt att veta att detta är bara början. Vid tretiden på eftermiddagen börjar jag få det jobbigt och läkaren kommer förbi just då. Vi diskuterar eventuell smärtlindring. Vi kommer fram till att en epidural är den bästa lösningen. Han säger att han kan ta hål på vattnet också om jag har epidural och då kommer förlossningen att gå fortare. Jag får sedan skriva på ett papper där jag är medveten om riskerna med epiduralen och det känns lite olustigt.

Bara 2 minuter efter att han har gått får jag en riktigt jobbig sammandragning och sen säger det pang i magen. Kort därefter forsar det vatten ur mig och tillslut inser jag att det är vattnet som har gått. Efter detta går jag in i en dimma av smärta och jag kommer nu bara ihåg fragment av den tiden. Vi blir inrullade på ett förlossningsrum och på vägen dit mitt i en sammandragning ser jag en massa folk. De har guidade turer på sjukhuset och de råkar just ha en när jag blir iväg rullad i korridoren. Jag skrämde nog en del blivande mammor, haha!

Vi får komma in på rummet och kort därefter kommer han som ska sätta epiduralen. Det visar sig vara min läkares bror. Verkar vara ett familjeföretag vi har hamnat på :) De vill att Jens ska gå ut när de sätter epiduralen men jag vägrar och han får stanna. Han har svårt att sätta epiduralen eftersom att jag inte kan lägga mig som de vill på grund av smärtan och han får försöka ett par gånger. Tydligen har jag antagligen rört mig och något går fel vid insättandet och han meddelar att jag efter förlossningen måste ha ryggläge med huvudet platt i 12 timmar efteråt annars kan jag få ont i huvudet.

Efter några minuter börjar den ge effekt och jag börjar må mycket bättre igen. Jag har fortfarande känsel i fötterna och kan röra på ena benet, det andra blir bort domnat. Jag känner ett otroligt tryck nedåt och tycker att hennes huvud rör sig nedåt. De kollar därför hur öppen jag är och får meddelat att jag redan är 7-8 cm öppen. Jag förstår då varför jag har haft så otroligt ont. På ca 4 timmar jag öppnat mig ca 5 cm vilket är ganska snabbt. De ökar dosen med epidural för att jag inte ska krysta för tidigt och när den väl börjar verka så mår jag väldigt bra. Det är den här tiden på förlossningen som vi nu i efterhand ser som otroligt positiv. Vi sitter och myser och är otroligt lyckliga ihop. Det är tyst i rummet och vi sitter och småpratar om allt möjligt. Jens kommer på att han inte har varit på toa på hela dagen och går iväg på toa. När han kommer tillbaka ler han och säger att det står mrs Hobroh på dörren. Det är ju lite roligt eftersom att vi bara 3 dagar senare faktiskt ska gifta oss och jag ska byta till Hobroh. Han hade hört skrik i korridoren när han gick iväg och hoppades på att han skulle hinna tillbaka i tid. (Vilket han gjorde)

Barnmorskorna kommer in vid flera tillfällen och kollar hur jag ligger till och de beslutar också att de ska dra ner mängden smärtstimulerande dropp eftersom att det går så fort. Strax innan 5 på eftermiddagen kollar de mig igen och då är jag helt öppen. De kan också se en del av hennes huvud så hon är på väg. De kallar på läkaren och stänger av epiduralen så att jag ska kunna känna krystvärkarna. Hur de kan veta det vet jag inte men de säger att krystfasen kommer att bli kort. Medan vi väntar på läkaren och barnmorskorna håller på att göra iordning allt inför att hon ska komma ut sitter vi och är otroligt lyckliga. Det slår oss att vi kommer att få träffa vår bebis inom ett par minuter och att vi alldeles snart ska bli föräldrar. Det är även i detta ögonblick svårt att greppa och allt känns väldigt surrealistiskt.

Läkaren kommer in efter ett par minuter och de gör mig redo för att krysta. Jag har fortfarande ingen direkt känsel men känner att det trycker på nedåt. Läkaren ber mig ta ett djupt andetag och sen ska jag krysta. Jag krystar ett par gånger men blir sedan helt slut. Jag har tydligen inte tagit tillräcklgt djupa antetag och luften tar därför slut för tidigt. Nästa gång tar jag ett djupare andetag och då går det mycket lättare. När jag tar krystat ett par gånger ber han mig att bara ta ett par djupa andetag. Vad jag får reda på av Jens i efterhand är att han då håller på att lirka ut henne medan jag andas. Sakta sakta kommer hon ut. Efter ytterligare ett par krystningar kommer hon ut. Det är en liten blåaktig bebis som kommer ut ur mig. Min första reaktion efter att hon har kommit ut är att "oj, det fanns verkligen en bebis därinne" De suger rent hennes luftvägar och sen får jag henne på mig. Vi är alldeles överväldigade och bara tittar med häpnad på vår söta söta bebis. Jens som har tvekat lite över att klippa navelsträngen får frågan om han vill göra det och han tvekar inte utan ser det då som en självklarhet. Han tycker att det känns som att klippa i tyg i flera lager. Efter ett par minuter säger läkaren att allt är klart. Jag blir lite förvånad och frågar om inte moderkakan ska ut. Han ler och säger att allt är klart. Vi har varit så upptagna med att titta på Meja att jag inte har sett eller känt att han har hållt på. Jag frågar också hur det har gått för mig därnere och han säger att allt ser bra ut och han har bara sytt ett litet stygn. Jag intygar därför att man kan ta epiduralbedövning utan att man nödvändigtvis kommer att spricka.

Hon skrek bara lite när de sög rent hennes luftvägar men efter det ligger hon bara och tittar. Hon tittar på oss med stora ögon och vi är otroligt lyckliga. Vi får ligga kvar på förlossningsrummet en bra stund med henne på magen och sen väger de och mäter henne och vi får åka upp på rummet.

Vi har klarat oss igenom en förlossning. Vi är otroligt nöjda med läkaren och vården vi fick under förlossningen. Alla var otroligt professionella och kompetenta och vi kände oss trygga under hela resan. Man undrar innan hur man kan föda ut en sån stor klump mellan benen. Nu när hon faktiskt har kommit ut därifrån utan att göra en massa skada kan jag fortfarande inte förstå att hon har funnits därinne och jag kan definitivt inte fatta att hon har kommit ut därifrån... Vissa saker ska man tydligen inte förstå!

Läkarbesök en vecka efter födseln

Idag har vi varit tillbaka till min läkare dr Paul för återbesök. Allt ser bra ut förutom mitt blodtryck såklart... Det var inte jättehögt men jag äter ju medicin så det borde ha gått ner mer... Den roliga nyheten däremot var att jag har gått ner 10 kg på en vecka :) Jag har visserligen ganska många kilo kvar och sen kanske jag borde gå ner några till från startvikten (men det hör inte hit!) Hos läkaren var det som vanligt massor med gravida tjejer och det känns verkligen så skönt att inte vara gravid längre. Inte så tung, den onda ryggen är som bortblåst och jag kan gå fortare igen :)

Efter läkaren var vi hos amningskonsulten igen och skulle få lite mer tips. Självklart visade hon upp sig från sin bästa sida och visade inga som helst tecken på att ha problem med amningen. Däremot gick det faktiskt bra igen när vi kom hem så något lärde vi oss nog.

Vi köpte också hem ett par flaskor vin så ikväll ska vi äta lite gott och sen ta ett glas vin. Det blir fredagsmys hemma hos familjen Hobroh!

Nu har hon kommit

Igår kl 17:23 kom vår dotter till världen. Läkarbesöket ledde till ett verkstimulerande dropp som gjorde susen. 6 timmar senare var hon född. Hon vägde 3610 gram och uppmätte 51 centimeter. Nu är vi på sjukhuset och mår bra alla tre. Bilder och en längre uppdatering kommer snart eftersom att internet här på sjukhuset är otroligt långsamt. Vi får som det ser ut nu åka hem imorgon.

Jätteskön helg

Lördagen började med läkarbesöket på morgonen. Jag hade lite ställt in mig på att vi kunde får förlossningen igångsatt eftersom att jag inte mådde speciellt bra. Huvudvärken var konstant och på grund av detta kunde jag inte alls sova på nätterna. Jag mätte trycket både hemma på morgonen och hos doktorn och det låg runt 150/100 båda gångerna vilket inte är speciellt bra. Han undersökte mig och jag var fortfarande helt stängd och vi beslutade därför att vänta några dagar till. Jag fick en extra blodtryckstablett och även lugnande till kvällen så att jag ska kunna sova. Vi har nytt läkarbesök på onsdag så då får vi se vad han säger. Jag mår mycket bättre nu efter att ha sovit bra två nätter och trycket har gått ner lite mer nu så vi kommer nog antagligen låta naturen ha sin gång.

Efter läkarbesöktet åkte vi till Regina, Ulf och Bianca och fikade. Hon är jättesöt och sov hela tiden vi var där. Det var ett bra besök för Jens för hon var tyst hela tiden :) Lunchen åt vi på en italiensk restaurang efteråt. Jens åt så mycket kaffebröd så han orkade inte äta upp all sin mat så det blev hans kvällsmat på kvällen.

Jens stora uppdrag just nu är att se till att jag vilar så vi gick och la oss och sov 1,5h när vi kom hem vilket verkligen behövdes. 

Kvällen spenderades framför tvn och vårt Wii spel. Vi har inte spelat Wii sports på jättelänge så det var jättekul och Jens slog mig i alla sporter förutom bowling...


Vi fick också paket i helgen. Paketet var från vår bebisens amerikanska mormor och morfar. Vi fick jättefina grejer. Bland annat ett får som ska vara bra för sömnen. Det har vågljud, regnljud, hjärtljud och valljud. Andra saker var en dvd med tips för att få bebisen gladare och få bättre sömnrytm. Vi fick också två omgångar med kläder som de älsta döttrarna Kelley och Melissa hade på sig när de var små. Det var precis som julafton här hemma. :)

I går åkte vi till den botaniska trädgården och gick en promenad. Vi åt även lunch på en restaurang där. Tyvärr var halva Singapore där med sina barn och det var hysteriskt. Som vanligt har jag med mig öronproppar åt Jens men det var inte direkt mysigt. Promenaden var desto bättre och det var skönt att röra lite på sig. 

Efter promenaden åkte vi förbi Julie och Adam för att skriva ut ett papper och de följde med oss hem sedan och åt midddag och spelade mer Wii. Vi blev totalfördedrade av dem i Bowling så det var väl sådär kul... ;)

Jag hade sammandragningar under hela kvällen men de slutade när jag gick och la mig. 

Här helgens bilder

 Paketöppning

 Jens älskar ljud från vatten så frågan är vem som kommer att sova bäst.

Här är alla presenterna som vi fick. De hade skickat med bilder på när deras döttrar hade på sig kläderna när de var små.

 Vi tog kort på grannarnas bilar. Jens var mycket imponerad av bilarna.

 Adam och Jens i full boxningsaction.

 Lunch vid botaniska trädgården

 Min pizza var fantastiskt god. Parmaskinka och ruccola med parmesanost. Jag längtar till jag får äta "rå" parmaskinka men det är INTE länge kvar nu :)

 Botaniska trädgården

Mer botaniska

läkarbesök med 1,5 veckor kvar

Det gick väl sådär på mitt läkarbesök idag. trycket var visserligen lägre än vad det har varit när jag har testat det hemma hela veckan men det är fortfarande ganska högt. Jag fick därför göra ett nytt blodtest för att kolla hur det står till med havandeskapsförgiftning men det har jag inte fått svar på ännu. Han kollade bebisen och allt är bra med henne. Hon väger 3,3kg och allt ser bra ut. Han sa att risken med högt blodtryck ligger i min hälsa och inte bebisen men jag vet inte om det känns så bra ändå. han ville att jag skulle komma tillbaka på lördag för ytterligare koll.

På eftermiddagen var jag med Julie och Adam på IKEA och handlade på mig ett lager till med allt innan bebisen kommer. Fick rekommendation av Regina att dubbla allt jag hade tidigare köpt så nu är det gjort. Varken Regina eller vi kommer ju att ha någon helper eller maid som bor här så vi får gott tvätta vår egen tvätt och då kan det vara skönt att slippa göra det varje dag flera gånger om dagen. Det underlättar ändå att ha Cris som kommer hit varje vecka och städar. Det är verkligen så skönt att komma hem till en fin och städad lägenhet som idag!

Jag har också laddat lagret med ballerina kakor, choklad och polarbröd så nu kan förlossningen få komma när som helst :) Vi är redo!

Nu ska jag se till att få allt det inhandlade tvättat så att vi inte behöver börja med det.

Läkarbesök nr xxx

Idag var det då dags för ett läkarbesök igen. Vet inte vilket i raden det var men det har varit ett gäng nu. Allt ser bra ut. Hon har vänt sig nedåt och även sökt sig nedåt också. Jag har faktiskt känt av att hon har sjunkit lite eftersom att det numera är enklare att andas jämfört med några veckor sedan. Nu är det läkarbesök varje vecka så jag ska tillbaka på tisdag igen.

På vägen hem åkte jag taxi med en väldigt trevlig taxichaufför. Han var väldigt intresserad av andra kulturer och frågade mig om Sverige och svensk kultur. Han var tydligen väldigt intresserad av Europa och önskade att han någon gång i livet fick möjlighet att åka dit. Under tiden tar han reda på hur det är i Europa genom att fråga Européer hur det är därborta. Han höll dock på att "köra i diket" när jag berättade att många inte gifter sig innan de flyttar ihop och skaffar barn. Jag hade inte mage att säga att Jens och jag inte är gifta med tanke på att han helt klart såg min mage. Han menade att hans föräldrar hade slagit ihjäl honom om han hade gjort likadant, hoppas att det endast var ett uttryck! Hans äktenskap var ett arrangerat äktenskap och jag fick höra hela historien hur de fick se varandra men inte prata med varandra förutom över telefon. Efter bröllopet flyttade hon in hos honom och hans föräldrar tills de hade råd att köpa en egen lägenhet. Nu har de varit lyckligt gifta i 20 år och har två pojkar. En mycket trevlig man och det är verkligen intressant att höra om andra kulturer!

Läkarbesök och kräftor

Jag har idag varit hos läkaren igen. Det var dags för en rutinkoll. Allt ser bra ut, blodtrycket var bra igen, var ju högt sist jag var där pga gallstenen. Hon växer som hon ska och väger nu 1,6kg enligt hans beräkningar. Hon har fortfarande huvudet uppåt men det är ju över 8 veckor kvar så det finns tid för frivolter fortfarande. Han försökte få en bra bild på ansiktet men hon var lite blyg och hade händerna för ansiktet så jag såg inte så mycket. Jag fick också ett intyg för att flyga så på måndag åker vi till Malaysia och Langkawi :)

Efter läkarbesöket åkte Regina och jag till IKEA. Regina hade läkarbesök precis innan mig så vi åkte direkt från läkaren. Det var en del grejer som inte fanns när jag var där sist så jag tänkte prova om de hade det på den andra IKEA men de hade fortfarande inte fått in allt så det får bli ytterligare ett IKEA besök om några veckor. Vi bestämde oss för att äta lunch på IKEA och de hade en kräfttallrik som jag tog. Åh, vad gott det var med kräftor. Till efterrätt tog jag pannkaka med sylt och grädde, mums! IKEA är bra:) Den här gången var kön till Swedeshoppen kortare och jag köpte med lite ballerinakex, Mariestads öl, Marabou choklad, polarbröd och kexchoklad. Trevligt!!

Nu håller jag på att tvätta alla hennes kläder eftersom att vi får hem våra möbler imorgon så då kan jag packa ner allt i hennes byrå :)