Igår var Julie och jag på en baby shower som anordnades av en av de blivande mammorna som vi har träffat här. Den skulle hållas på ett babycenter på ett shoppingcenter lite norr om city. Jag skulle hämta upp Julie med taxi på väg dit och så skulle vi åka ihop. Taxiresan börjar bra med att jag talar om för chauffören vart jag ska någon stans. Han nickar och säger yes yes och repeterar vad jag tycker är gatan jag har sagt. Visar sig inte alls vara gatan utan något helt annat... han åker då förbi Julies hus på motorvägen och innan jag hinner uppfatta detta har vi åkt en bra bit bort. På den rätta vägen till Julie vill han till ytterligare ett ställe och då blir jag galen. Han har verkligen inte alls koll. Det slutar med att jag kommer till Julie ungefär vid tidpunkten då vi borde varit framme på centret. Jag väljer att byta taxi hos Julie och vi hoppar in i en ny. Vi hinner bara åka 5 minuter innan vi fastnar i en trafikstockning. Det är tydligen flera gator som är avstängda. De har en övningsparad för nationaldagen. Lite förvånande tycker vi att det är då nationaldagen är den 9e augusti! Det visar sig att det kommer att vara övningar för nationaldagen VARJE lördag fram till den faktiska dagen och flera gator kommer att vara avstängda under större delen av lördagarna! Vi tror ju inte att det är sant men vi får det konfirmerat även av taxichauffören på vägen hem...suck. Vi kommer tillslut fram 1 timma försent och jag har då suttit i taxi i en och en halv timma...
Baby showern är i princip att vi sitter och fikar i ett stort rum med 8 andra tjejer. Inget anordnat och det känns otroligt onödigt att vi åkte iväg.
Family time on Koh Hong
söndag 20 juni 2010
Restaurangbesök
Torsdagen spenderades med Julie och Adam. Vi skulle äta lunch ihop men sedan fastnade jag med dem resten av dagen. Vi bestämmer oss för att möta upp Jens när han slutade jobbet för att äta middag ihop. Jag har hittat en ny blogg där en tjej går på olika restauranger och sedan bloggar om dem. Bland annat hade hon ätit på en restaurang som ligger på 5 minuters gångavstånd från vår lägenhet och som verkar ha bra och billig västerländsk mat. Vi bestämmer oss för att åka dit och möter upp Jens på restaurangen. Vi får plats ute på uteserveringen och stället verkar bra. Ser mer ut som ett trendigt cafe med lite New York stil. So far so good!
Jens och Adam beställer in varsin baby back ribs och Julie och jag varsin hamburgare. Vi beställer också in en grekisk sallad som vi alla delar på. Fetaosten är pastöriserad och Julie och jag kan njuta av en mycket god sallad. HÄR slutar allt bra!
Vi har lärt oss att man i singapore MÅSTE tala om för restaurangpersonalen att man vill ha maten serverad samtidigt annars kan det hända att man får in maten vid lite olika tillfällen och det är inte jättemysigt att sitta och titta på den andra som äter. De har kulturen att man får in en rätt och så delar man på den och sedan får man in ytterligare en osv. Funkar inte jättebra om man beställer en hamburgare eller dyligt.
Jens får in sin mat först och väntar en stund på resten av maten. Det kommer ingen. Vi frågar då om det dröjer länge innan vår mat kommer. De ska återkomma. Ingen mat kommer. Efter en stund återkommer de och säger att den är på väg. Vi får då dra den vanliga förklaringen att det inte är acceptabelt att en person får sin mat medan resten av bordet får vänta. De säger så sitt vanliga "so sorry". När Jens har ätit halva sin rätt får Adam in sin mat. Det roliga är ju att han har beställt samma mat som Jens och man tycker ju då att åtminstone den maten borde komma samtidigt...eller? Deras mat är dock helt ok, ingen smaksensation men funkar.
Så då sitter då de två killarna och äter sin mat medan vi två gravida tjejer som är vrålhungliga inte får någon mat. Jens har för länge sedan ätit upp sin mat då Julie får in sin. 3 av 4 låter ju bra eller? Julie tar en tugga på sin klyftpotatis. Den är kall. Vi skickar då efter servitören igen och hon skickar tillbaka sin mat. Vi får ytterligare ett "so sorry" Samma sak här är att jag har beställt samma mat som Julie och borde få min mat ganska samtidigt tycker man. Nope! Juli får efter några minuter in sin mat igen och potatisen är varm. Bra. Servitören håller även i min mat men efter att ha gett Julie sin tallrik försvinner han snabbt och ger den hamburgaren till en person vid bordet brevid! Det visar sig att det inte alls var min mat utan en annan person som också hade beställt hamburgare...kocken gör alltså inte klart ett bort i taget...Vi klagar igen och jag poängterar att jag är otroligt hungrig och det har gått en bra stund sedan både Jens och Adam ätit klart vid det här laget. Ytterligare ett "so sorry" men med tillägget att jag får in lite potatis med dipp så länge. Juli smakar nu på sin hamburgare och hon har beställt en "medium well" hamburgare och när hon skär igenom den är en alldeles blodig och kall i mitten. Som gravid ska man inte äta något som är rått då det är större risk att man får i sig farliga bakterier som kan skada fostret. Adam ilsknar då till och tar med sig tallriken i i köket och pratar med kocken. Han talar om att köttet inte är i närheten av medium rare då det är rått och att det definitivt inte är i närheten av medium well som Julie faktiskt beställt. Han förklarar att både hon och jag är gravid och att detta är som att ge oss gift :) Ytterligare ett "so sorry" och kommentaren att det är "on the house" vid det här laget. Vilket vi ändå hade krävt! Julie får sedan in sin hamburgare en tredje gång och nu är hennes bra. Fortfarande inget tecken på att min kommer. Hon hinner äta upp halva sin och jag hinner äta upp min klyftpotatis för länge sedan när jag äntligen får in min mat. Potatisen är varm och allt verkar bra! Jag har beställt en mediut rare hamburgare men när jag skär igenom den är den helt genomstekt. Jag mår nästan illa av hunger vid det här laget och orkar inte skicka efter en ny vilket säkert skulle inneburit ytterligare 20 minuter. Jag tuggar mig igenom den torraste hamburgaren jag någonsin har ätit och jag blir åtminstone mätt. :(
Vår ilska har vid det här laget gått över till skrattattacker och vi ser hela kvällen som ett ironiskt misslyckande!
När vi alla har ätit upp får vi in 4 glas vatten och en efterrätt som också är on the house. Servitörer säger till Julie att hon som är gravid inte fick kallt vatten då det är dåligt för fostret. Hon tackar och tycker att det är jättebra. Dock var hon den enda som fick varmt vatten medan Jens, Adam och JAG fick vatten med is i...Att tillägga är att Julie är i 15e veckan och det är inte alls en självklarhet ännu att hon är gravid. Jag som nu varit tjock från början är nu ganska stor och det är utan tvekan en gravidmage jag har och inte en tjockmage. Nu brister det för både mig och Julie och vi skrattar så vi gråter. Jens har fått höra detta ett par gånger för mig när han har sagt att jag inte får göra något. Jag säger bara att nä, jag är inte gravid. Det är Julie som är det. ;)
Vi äter upp efterrätten som faktiskt är otroligt god och sedan får vi in notan. Vi behöver bara betala för hälften av drickan och inte för min och Julies mat. Servitören hoppas att vi ändå kommer att komma tillbaka då de erkänner att kvällen inte varit speciellt bra.
Har en känsla av att detta inte är den sista dåliga restaurangupplevelsen vi kommer att ha i detta landet. Däremot hoppas vi att detta kommer att vara den värsta ett tag framöver!
Jens och Adam beställer in varsin baby back ribs och Julie och jag varsin hamburgare. Vi beställer också in en grekisk sallad som vi alla delar på. Fetaosten är pastöriserad och Julie och jag kan njuta av en mycket god sallad. HÄR slutar allt bra!
Vi har lärt oss att man i singapore MÅSTE tala om för restaurangpersonalen att man vill ha maten serverad samtidigt annars kan det hända att man får in maten vid lite olika tillfällen och det är inte jättemysigt att sitta och titta på den andra som äter. De har kulturen att man får in en rätt och så delar man på den och sedan får man in ytterligare en osv. Funkar inte jättebra om man beställer en hamburgare eller dyligt.
Jens får in sin mat först och väntar en stund på resten av maten. Det kommer ingen. Vi frågar då om det dröjer länge innan vår mat kommer. De ska återkomma. Ingen mat kommer. Efter en stund återkommer de och säger att den är på väg. Vi får då dra den vanliga förklaringen att det inte är acceptabelt att en person får sin mat medan resten av bordet får vänta. De säger så sitt vanliga "so sorry". När Jens har ätit halva sin rätt får Adam in sin mat. Det roliga är ju att han har beställt samma mat som Jens och man tycker ju då att åtminstone den maten borde komma samtidigt...eller? Deras mat är dock helt ok, ingen smaksensation men funkar.
Så då sitter då de två killarna och äter sin mat medan vi två gravida tjejer som är vrålhungliga inte får någon mat. Jens har för länge sedan ätit upp sin mat då Julie får in sin. 3 av 4 låter ju bra eller? Julie tar en tugga på sin klyftpotatis. Den är kall. Vi skickar då efter servitören igen och hon skickar tillbaka sin mat. Vi får ytterligare ett "so sorry" Samma sak här är att jag har beställt samma mat som Julie och borde få min mat ganska samtidigt tycker man. Nope! Juli får efter några minuter in sin mat igen och potatisen är varm. Bra. Servitören håller även i min mat men efter att ha gett Julie sin tallrik försvinner han snabbt och ger den hamburgaren till en person vid bordet brevid! Det visar sig att det inte alls var min mat utan en annan person som också hade beställt hamburgare...kocken gör alltså inte klart ett bort i taget...Vi klagar igen och jag poängterar att jag är otroligt hungrig och det har gått en bra stund sedan både Jens och Adam ätit klart vid det här laget. Ytterligare ett "so sorry" men med tillägget att jag får in lite potatis med dipp så länge. Juli smakar nu på sin hamburgare och hon har beställt en "medium well" hamburgare och när hon skär igenom den är en alldeles blodig och kall i mitten. Som gravid ska man inte äta något som är rått då det är större risk att man får i sig farliga bakterier som kan skada fostret. Adam ilsknar då till och tar med sig tallriken i i köket och pratar med kocken. Han talar om att köttet inte är i närheten av medium rare då det är rått och att det definitivt inte är i närheten av medium well som Julie faktiskt beställt. Han förklarar att både hon och jag är gravid och att detta är som att ge oss gift :) Ytterligare ett "so sorry" och kommentaren att det är "on the house" vid det här laget. Vilket vi ändå hade krävt! Julie får sedan in sin hamburgare en tredje gång och nu är hennes bra. Fortfarande inget tecken på att min kommer. Hon hinner äta upp halva sin och jag hinner äta upp min klyftpotatis för länge sedan när jag äntligen får in min mat. Potatisen är varm och allt verkar bra! Jag har beställt en mediut rare hamburgare men när jag skär igenom den är den helt genomstekt. Jag mår nästan illa av hunger vid det här laget och orkar inte skicka efter en ny vilket säkert skulle inneburit ytterligare 20 minuter. Jag tuggar mig igenom den torraste hamburgaren jag någonsin har ätit och jag blir åtminstone mätt. :(
Vår ilska har vid det här laget gått över till skrattattacker och vi ser hela kvällen som ett ironiskt misslyckande!
När vi alla har ätit upp får vi in 4 glas vatten och en efterrätt som också är on the house. Servitörer säger till Julie att hon som är gravid inte fick kallt vatten då det är dåligt för fostret. Hon tackar och tycker att det är jättebra. Dock var hon den enda som fick varmt vatten medan Jens, Adam och JAG fick vatten med is i...Att tillägga är att Julie är i 15e veckan och det är inte alls en självklarhet ännu att hon är gravid. Jag som nu varit tjock från början är nu ganska stor och det är utan tvekan en gravidmage jag har och inte en tjockmage. Nu brister det för både mig och Julie och vi skrattar så vi gråter. Jens har fått höra detta ett par gånger för mig när han har sagt att jag inte får göra något. Jag säger bara att nä, jag är inte gravid. Det är Julie som är det. ;)
Vi äter upp efterrätten som faktiskt är otroligt god och sedan får vi in notan. Vi behöver bara betala för hälften av drickan och inte för min och Julies mat. Servitören hoppas att vi ändå kommer att komma tillbaka då de erkänner att kvällen inte varit speciellt bra.
Har en känsla av att detta inte är den sista dåliga restaurangupplevelsen vi kommer att ha i detta landet. Däremot hoppas vi att detta kommer att vara den värsta ett tag framöver!
onsdag 16 juni 2010
Regn regn regn 2
Jag var iväg idag och skulle fika med några tjejer inne i stan. Bussen tar otroligt lång tid på grund av att det vräker ner regn. När vi kommer fram till sista tunnelbanestoppet vräker det in regn INNE i tunnelbanestationen. Väl ute har det blivit en sjö på gatan som vi ska gå över. Jag har flippflopp på mig som jag inte är så rädd över så det är bara att vada över övergångsstället. Skillnaden mellan svenskt regn och Singapore regn är att det regnar varmt vatten och luften är fortfarande varm. Det var 13 personer anmälda till fikat men när vi kommer dit är det 4 personer där(jag är ca en halvtimma sen). Vi sitter och klagar lite på att det faktiskt regnar lite mycket nu och efter ytterligare en timma kommer en kvinna till dit. Hon har då suttit fast på bussen i över en timma i regnet. Jag förstår nu varför bussen inte kom fram. Kolla in bilderna!
http://www.straitstimes.com/BreakingNews/Singapore/Story/STIStory_541057.html
Det regnar lite mycket nu!
http://www.straitstimes.com/BreakingNews/Singapore/Story/STIStory_541057.html
Det regnar lite mycket nu!
tisdag 15 juni 2010
Vår "nya" balkong
Nu har vi fått våra nya balkongmöbler. Jag är jättenöjd med hur det blev. Nu ska vi bara köpa lite blommor till balkongen så är den färdig sen. Jens är på väg hem från jobbet och har inte sett möblerna på plats och jag är förväntansfull och hoppas att han är lika nöjd som jag. Vad tycker ni?
Regn, regn, regn!
Jag tittade på väderleksrapporten igår kväll och något ovanligt hände. De visade att det skulle vara soligt hela dagen idag, det är något som aldrig händer i prognosen. Vi sitter och skrattar åt rapporterna då det alltid säger 26-33(kan vara 34 också) och risk för åska och regn så jag var riktigt förvånad över att se fint väder. Däremot ska jag tillägga att det faktiskt INTE regnar hela tiden här. Jag hinner däremot bara upp och titta ut förrens det börjar spöregna... Bra och tillförlitliga prognoser! Så vad ska man göra idag då??
måndag 14 juni 2010
Städhjälp á la Singapore
Dagens uppgift för mig var att ta emot en tjej som skulle städa lägenheten. Det var Jens fantastiska assistent Isabelle som hade kontaktat ett företag åt oss. Hon hade uttryckligen sagt att att tjejen som företaget ska skicka ska vara bra på engelska OCH komma i tid. Skulle inte detta hända skulle Isabelle få skäll av sin BOSS som sedan kommer att be henne att åka hem.
Kl 10 skulle tjejen komma. Halv 11 ringer Jens och frågar hur det går...då sitter jag med telefonen i handen på väg att ringa Jens för att informera om att den ena punkten på hans kravlista inte var uppfyllt; hon var sen. Isabelle ringer företaget och hon meddelar att hon är nästan framme och att hon har haft svårt att hitta. En kvart senare dyker tjejen upp. En glad liten asiatiska kommer möter mig när jag öppnar dörren. Hon går och byter om och jag visar henne en lista på saker som vi vill ha gjorda. En mycket detaljerad lista då vi har hört att de ofta endast gör saker som de blir tillsagda att göra. Allt verkar bra, hon nickar och säger ok och yes när jag förklarar vad hon ska göra och jag bestämmer mig för att åka därifrån för att slippa sitta hemma och vänta. När jag förklarar att jag ska åka därifrån förstår jag att även Jens krav nr 2 inte är uppfyllt. Hon förstår inte alls vad jag säger. Efter misstaget av mig att använda mig av fullständiga meningar försöker jag igen. Jag förklarar att " I go - come back 2 hours" och pekar på klockan. Hon ler och nickar och säger yes. Ok, skönt hon förstår. När jag sedan frågar om hon har några frågor, ler hon igen och säger ok, yes. Suck! Jag skriver ner mitt nr och gör "telefontecknet" och hon ler och säger yes igen...
Jag åker sedan iväg och äter lunch och går lite i affärer. Jag har tidigare hittat en t-shirt som säger "made in Singapore" på magen och tänkte göra Sandra lycklig och köpa den. Haha! Tyvärr fanns den bara i x-small och en large som var tältstor... Jens och jag tänkte istället trycka en egen t-shirt med texten "Swedish design och quality - made in Singapore". Får ta tag i det sedan.
När jag efter ett par timmar sitter på bussen ringer min mobil. Mamma undrar oroligt vart jag är någonstans. Hon har ringt hem och någon har svarat med ett stön och inget mer. Hon ringde upp igen och samma stön svarade så hon ringde mobilen istället. Vår städtjej har alltså svarat i telefonen...Suck!
Ingen idé att tala om för henne att inte svara i telefonen. När jag sedan kommer hem efter ca 6 timmars städande har hon inte gjort klart disken i köket och strykningen som var högsta prioritet på listan var inte ens påbörjad. Hon ler som vanligt och säger "I iron now" Vid det här laget har jag för länge sedan bestämt mig för att det är sista gången hon kommer hem till oss och jag säger bara ok... Hur kan det ta 6 timmar att städa en 3a där ett rum är tomt... Jag frågar när hon tänker gå och hon svarar kl 5 vilket är 45 minuter senare. Hon har då ca 20 skjortor och några av mina kläder att stryka, känner på mig att det inte kommer att hända.
Jag går ut för att möta en kompis som ska komma upp på fika och när jag kommer tillbaka så stryker hon i alla fall. Vi sätter oss och fikar och hon jobbar på fram till strax innan 6. Mesta delen av skjortorna är strykna, dock inte mina kläder...tack för det! Hon får sina pengar och jag säger "ok, ok thank you, bye bye" Vi får nog leta vidare efter bra städhjälp!
Kl 10 skulle tjejen komma. Halv 11 ringer Jens och frågar hur det går...då sitter jag med telefonen i handen på väg att ringa Jens för att informera om att den ena punkten på hans kravlista inte var uppfyllt; hon var sen. Isabelle ringer företaget och hon meddelar att hon är nästan framme och att hon har haft svårt att hitta. En kvart senare dyker tjejen upp. En glad liten asiatiska kommer möter mig när jag öppnar dörren. Hon går och byter om och jag visar henne en lista på saker som vi vill ha gjorda. En mycket detaljerad lista då vi har hört att de ofta endast gör saker som de blir tillsagda att göra. Allt verkar bra, hon nickar och säger ok och yes när jag förklarar vad hon ska göra och jag bestämmer mig för att åka därifrån för att slippa sitta hemma och vänta. När jag förklarar att jag ska åka därifrån förstår jag att även Jens krav nr 2 inte är uppfyllt. Hon förstår inte alls vad jag säger. Efter misstaget av mig att använda mig av fullständiga meningar försöker jag igen. Jag förklarar att " I go - come back 2 hours" och pekar på klockan. Hon ler och nickar och säger yes. Ok, skönt hon förstår. När jag sedan frågar om hon har några frågor, ler hon igen och säger ok, yes. Suck! Jag skriver ner mitt nr och gör "telefontecknet" och hon ler och säger yes igen...
Jag åker sedan iväg och äter lunch och går lite i affärer. Jag har tidigare hittat en t-shirt som säger "made in Singapore" på magen och tänkte göra Sandra lycklig och köpa den. Haha! Tyvärr fanns den bara i x-small och en large som var tältstor... Jens och jag tänkte istället trycka en egen t-shirt med texten "Swedish design och quality - made in Singapore". Får ta tag i det sedan.
När jag efter ett par timmar sitter på bussen ringer min mobil. Mamma undrar oroligt vart jag är någonstans. Hon har ringt hem och någon har svarat med ett stön och inget mer. Hon ringde upp igen och samma stön svarade så hon ringde mobilen istället. Vår städtjej har alltså svarat i telefonen...Suck!
Ingen idé att tala om för henne att inte svara i telefonen. När jag sedan kommer hem efter ca 6 timmars städande har hon inte gjort klart disken i köket och strykningen som var högsta prioritet på listan var inte ens påbörjad. Hon ler som vanligt och säger "I iron now" Vid det här laget har jag för länge sedan bestämt mig för att det är sista gången hon kommer hem till oss och jag säger bara ok... Hur kan det ta 6 timmar att städa en 3a där ett rum är tomt... Jag frågar när hon tänker gå och hon svarar kl 5 vilket är 45 minuter senare. Hon har då ca 20 skjortor och några av mina kläder att stryka, känner på mig att det inte kommer att hända.
Jag går ut för att möta en kompis som ska komma upp på fika och när jag kommer tillbaka så stryker hon i alla fall. Vi sätter oss och fikar och hon jobbar på fram till strax innan 6. Mesta delen av skjortorna är strykna, dock inte mina kläder...tack för det! Hon får sina pengar och jag säger "ok, ok thank you, bye bye" Vi får nog leta vidare efter bra städhjälp!
kort summering av veckan som gått
Veckan som gick var ganska händelsefattig. Jag var på flera luncher och fika med olika expatgrupper.
Jag var hos läkaren i torsdags och allt är bra med bäbisen och mig :) Jens kunde tyvärr inte följa med denna gång. Blodtrycket är helt normalt nu så det känns bra. Jag fick också göra en ny ultraljudsundersökning och allt följer normala kurvor. Jag tänkte visa en bild som jag fick men man ser inte så mycket eftersom att inte hela bäbisen inte längre får plats. Vi funderar på att göra en 3d scanning av bäbisen men de rekommenderar att man göra det i vecka 30 då bäbisen inte är så lång och tanig som hon är nu.
Både under torsdagen och fredagen var jag sängliggande under större delen av dagen då jag i torsdags hade fruktansvärt ont i ryggen och i fredags hade jag huvudvärk. Jag ska faktiskt prova på graviditetsyoga som ska göra att ryggen blir smidigare. Jag har fått nr av en tjej så jag ska prova det och se om det hjälper.
Helgen inleddes med en middag med Joel och sedan följde vi med honom till en fest på ett uteställe. Vi var ganska trötta båda två och stannade bara ett par timmar. Lördagen blev som många andra lördagar, en stressig dag för att hinna med allt som vi inte kan göra i veckan. Veckohandla, shoppa etc. Vi träffade Adam och Julie och åt lunch med dem och det var som vanligt väldigt trevligt så lunchen blev längre än vi hade hoppats på och vi fick därför stressa för att hinna allt.
Vi köpte vårt första plagg till bäbisen som hon ska ha på sig på väg hem från sjukhuset första dagen. En jättesöt body kan man väl kalla det med tillhörande hatt. Hon kommer att vara jättesöt på väg hem från sjukhuset :)
Vi hann också med att stanna till på en möbelaffär som hade rea och vi köpte utemöbler till balkongen. De som vi har nu är så obekväma så jag ville att vi hittade något som var skönare och mysigare. Nu ska vi bara hitta lämpliga kuddar till. Jag lägger upp bilder när vi får hem dem.
På eftermiddagen träffade vi Joel på Marina Bay golfklubb och vi stod på rangen och slog lite. Efter träningen skulle vi köpa handske till Jens. Han fick dock inte prova någon i sin rätta storlek(fråga inte varför) så han valde att inte köpa någon. När vi väntar på taxin kom vi på att jag kunde köpa istället(man fick 2 för samma pris som en) om de passade på mig. Så kunde Jens ta den andra eftersom att han bara har lite större händer än jag. Killen i shoppen blev otroligt förvånad över att jag spelar golf. Jag förstod inte först att han syftade på magen. Jag fick sedan uppmaningen att jag måste vara mycket försiktig...jag har väl sagt att man inte får göra så mycket här i Singapore om man är gravid...ligga i sängen är väl det man helst ska göra. Jag talade om för honom att det snarare var bra för mig och att det inte gjorde något ont. Han frågade sedan vart jag skulle föda någon stans och han blev då lättad över att jag inte skulle föda på samma ställe som hans fru gjort 7 månader tidigare. (äckelmagade, läs inte resten av stycket) Hon fick genomgå två operationer på grund av att de inte hade sett till att allt i livmodern var borta och hon hade svullnat upp efteråt och det hade kommit svart blod ut från henne. Tack, tack, för den fina berättelsen! Det kändes mycket bättre att gå därifrån efter att hört det. Ser fram emot förlossningen...Varför ska folk berätta såna berättelser för någon som är gravid???
På kvällen var vi bjudna till en BBQ hos en av de blivande mammorna som jag har träffat på mina luncher. Det var en annorlunda kväll med 5 par där samtliga tjejer var gravida. Det var inte helt fel då Jens fick prata med andra blivande pappor. Julie och Adam var med på kvällen och det var en lyckad kväll.
Igår var vi iväg och spelade vår första "riktiga" runda golf. Vi åkte tillsammans med Joel till den indonesiska ön Batam som ligger 45 minuter söder om Singapore med båt. Vi hade köpt ett paket som innehöll golf, båtresa, transfer till banan och en specialväg på indonesesiska terminalen för att slippa köa (vilket bestod av att man lämnar ifrån sig passet med 25 US dollar och får sedan tillbaka passen när man lämnar landet, kan kännas lite konstigt men det är tydligen ett vanligt sätt) Det var en annorlunda golfrunda vi spelade då man måste ha golfbil och caddy. Första gången för mig att ha caddy på banan. Jag drogvinstlotten och min kille Bator, var en kul kille som hade 7 i handicap. Efter 5 hål började det spöregna och jag treputtade på en enmetersputt och fick 5 på ett kort par 3...Lyckligtvis hade de ett skjul efter femte hålet så vi tog skydd från regnet och åskan som senare kom. Då ljöd åsksignalen och vi var fast i skjulet i säkert en timma. Med oss i skjulet hade vi bollen efter oss som bestod av en norrman och hans 2 indonesiska medarbetare. Han var i 50 årsåldern och hade tagit en och en annan öl under sitt liv och såg lagom sliten ut. Han, våra caddys och de andra i hans boll satt och rökte konstant i hyddan under avbrottet. Vi tre svenskar var de enda som inte aktivt rökte. Syns tydligt att rökning är ett stort problem i Indonesien. Det märkes tydligt att det inte var första störtskuren som fallit på golfbanan då dräneringssystemet var omfattande och bortsett från några pölar i bunkrarna och lite våt ruff var banan utan översvämning från skyfallet. På andra halvan av banan fick vi lite underhållning av en Minaret som mässade över hela golfbanan. Det var minsann en annorlunda runda. Resultatmässigt är jag nöjd, 6 månaders gravid och 35 poäng på lånade klubbor. Joel gjorde riktigt bra ifrån sig emellanåt men Jens hade problem med sitt i vanliga fall felfria närspel. Dagen var otroligt lyckad och det var två slagna hjältar som kom hem igår kväll.
Jag var hos läkaren i torsdags och allt är bra med bäbisen och mig :) Jens kunde tyvärr inte följa med denna gång. Blodtrycket är helt normalt nu så det känns bra. Jag fick också göra en ny ultraljudsundersökning och allt följer normala kurvor. Jag tänkte visa en bild som jag fick men man ser inte så mycket eftersom att inte hela bäbisen inte längre får plats. Vi funderar på att göra en 3d scanning av bäbisen men de rekommenderar att man göra det i vecka 30 då bäbisen inte är så lång och tanig som hon är nu.
Både under torsdagen och fredagen var jag sängliggande under större delen av dagen då jag i torsdags hade fruktansvärt ont i ryggen och i fredags hade jag huvudvärk. Jag ska faktiskt prova på graviditetsyoga som ska göra att ryggen blir smidigare. Jag har fått nr av en tjej så jag ska prova det och se om det hjälper.
Helgen inleddes med en middag med Joel och sedan följde vi med honom till en fest på ett uteställe. Vi var ganska trötta båda två och stannade bara ett par timmar. Lördagen blev som många andra lördagar, en stressig dag för att hinna med allt som vi inte kan göra i veckan. Veckohandla, shoppa etc. Vi träffade Adam och Julie och åt lunch med dem och det var som vanligt väldigt trevligt så lunchen blev längre än vi hade hoppats på och vi fick därför stressa för att hinna allt.
Vi köpte vårt första plagg till bäbisen som hon ska ha på sig på väg hem från sjukhuset första dagen. En jättesöt body kan man väl kalla det med tillhörande hatt. Hon kommer att vara jättesöt på väg hem från sjukhuset :)
Vi hann också med att stanna till på en möbelaffär som hade rea och vi köpte utemöbler till balkongen. De som vi har nu är så obekväma så jag ville att vi hittade något som var skönare och mysigare. Nu ska vi bara hitta lämpliga kuddar till. Jag lägger upp bilder när vi får hem dem.
På eftermiddagen träffade vi Joel på Marina Bay golfklubb och vi stod på rangen och slog lite. Efter träningen skulle vi köpa handske till Jens. Han fick dock inte prova någon i sin rätta storlek(fråga inte varför) så han valde att inte köpa någon. När vi väntar på taxin kom vi på att jag kunde köpa istället(man fick 2 för samma pris som en) om de passade på mig. Så kunde Jens ta den andra eftersom att han bara har lite större händer än jag. Killen i shoppen blev otroligt förvånad över att jag spelar golf. Jag förstod inte först att han syftade på magen. Jag fick sedan uppmaningen att jag måste vara mycket försiktig...jag har väl sagt att man inte får göra så mycket här i Singapore om man är gravid...ligga i sängen är väl det man helst ska göra. Jag talade om för honom att det snarare var bra för mig och att det inte gjorde något ont. Han frågade sedan vart jag skulle föda någon stans och han blev då lättad över att jag inte skulle föda på samma ställe som hans fru gjort 7 månader tidigare. (äckelmagade, läs inte resten av stycket) Hon fick genomgå två operationer på grund av att de inte hade sett till att allt i livmodern var borta och hon hade svullnat upp efteråt och det hade kommit svart blod ut från henne. Tack, tack, för den fina berättelsen! Det kändes mycket bättre att gå därifrån efter att hört det. Ser fram emot förlossningen...Varför ska folk berätta såna berättelser för någon som är gravid???
På kvällen var vi bjudna till en BBQ hos en av de blivande mammorna som jag har träffat på mina luncher. Det var en annorlunda kväll med 5 par där samtliga tjejer var gravida. Det var inte helt fel då Jens fick prata med andra blivande pappor. Julie och Adam var med på kvällen och det var en lyckad kväll.
Igår var vi iväg och spelade vår första "riktiga" runda golf. Vi åkte tillsammans med Joel till den indonesiska ön Batam som ligger 45 minuter söder om Singapore med båt. Vi hade köpt ett paket som innehöll golf, båtresa, transfer till banan och en specialväg på indonesesiska terminalen för att slippa köa (vilket bestod av att man lämnar ifrån sig passet med 25 US dollar och får sedan tillbaka passen när man lämnar landet, kan kännas lite konstigt men det är tydligen ett vanligt sätt) Det var en annorlunda golfrunda vi spelade då man måste ha golfbil och caddy. Första gången för mig att ha caddy på banan. Jag drogvinstlotten och min kille Bator, var en kul kille som hade 7 i handicap. Efter 5 hål började det spöregna och jag treputtade på en enmetersputt och fick 5 på ett kort par 3...Lyckligtvis hade de ett skjul efter femte hålet så vi tog skydd från regnet och åskan som senare kom. Då ljöd åsksignalen och vi var fast i skjulet i säkert en timma. Med oss i skjulet hade vi bollen efter oss som bestod av en norrman och hans 2 indonesiska medarbetare. Han var i 50 årsåldern och hade tagit en och en annan öl under sitt liv och såg lagom sliten ut. Han, våra caddys och de andra i hans boll satt och rökte konstant i hyddan under avbrottet. Vi tre svenskar var de enda som inte aktivt rökte. Syns tydligt att rökning är ett stort problem i Indonesien. Det märkes tydligt att det inte var första störtskuren som fallit på golfbanan då dräneringssystemet var omfattande och bortsett från några pölar i bunkrarna och lite våt ruff var banan utan översvämning från skyfallet. På andra halvan av banan fick vi lite underhållning av en Minaret som mässade över hela golfbanan. Det var minsann en annorlunda runda. Resultatmässigt är jag nöjd, 6 månaders gravid och 35 poäng på lånade klubbor. Joel gjorde riktigt bra ifrån sig emellanåt men Jens hade problem med sitt i vanliga fall felfria närspel. Dagen var otroligt lyckad och det var två slagna hjältar som kom hem igår kväll.
onsdag 9 juni 2010
Bali - resten av helgen
Både Jens och jag ganska trötta efter den första dagen på Bali. Vi börjar därför dagen med en senare frukost. Vi hade upptäckt att hotellet hade ett spa så Jens ville ha en massage. Jag vågade inte ta en massage på grund av graviditeten. Däremot hade mina fötter fått en hel del stryk av att jag hade haft högklackat hela gårdagskvällen så jag tog en pedikyr med massage till. Massagetjejen är otroligt hårdhänt och det är inte en lugn och skön stund jag har vid massagen men efteråt känns fötterna som bomull. Jens hade en skönare stund så det var en lyckad stund. Vi var så otroligt förtjusta i vårt hotell så vi bestämmer oss för att stanna hela lördagen på hotellet. Vi är i princip ensamma vid poolen under hela dagen och det är så lugnt och skönt. Vi beställer lunch och en drink vid poolen.
På kvällen åker vi tillbaka till Metis och äter middag. Vi avslutar kvällen med att beställa varsin drink från roomservice och dricker dem i vår jacuzzi. Kan man ha det skönare.
Vår sista dag tillbringar vi hela dagen på hotellet. Vi beställer lunch vid poolen och Jens fick mer än han betalade för. Hans Cesarsallad innehöll en lite larv... Hans sug efter sallad minskar drastiskt efter larvsalladen och han beställer in en fish a nd chips istället. Middagen äter vi på hotellets restaurang och vi får en liten sushi som tilltugg innan maten. Mycket gott! Vid 8 tiden åker vi till flygplatsen och åker hem. Planet slår i backen kvart i ett och kvart över ett öppnar vi dörren till vår lägenhet. Skönt att bo så nära! Jens hade varnat mig över hur lägenheten skulle se ut när vi kom hem. Han hade inte lång tid på sig att packa innan han skulle hämta upp mig. Jag är dock mycket imponerad över allt han hann packa och lägenheten får gärna se ut så här eller vad tycker ni? :)
Det är absolut inte vår sista gång på Bali. Vi har haft en fantastisk helg och Bali kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan.
På kvällen åker vi tillbaka till Metis och äter middag. Vi avslutar kvällen med att beställa varsin drink från roomservice och dricker dem i vår jacuzzi. Kan man ha det skönare.
Vår sista dag tillbringar vi hela dagen på hotellet. Vi beställer lunch vid poolen och Jens fick mer än han betalade för. Hans Cesarsallad innehöll en lite larv... Hans sug efter sallad minskar drastiskt efter larvsalladen och han beställer in en fish a nd chips istället. Middagen äter vi på hotellets restaurang och vi får en liten sushi som tilltugg innan maten. Mycket gott! Vid 8 tiden åker vi till flygplatsen och åker hem. Planet slår i backen kvart i ett och kvart över ett öppnar vi dörren till vår lägenhet. Skönt att bo så nära! Jens hade varnat mig över hur lägenheten skulle se ut när vi kom hem. Han hade inte lång tid på sig att packa innan han skulle hämta upp mig. Jag är dock mycket imponerad över allt han hann packa och lägenheten får gärna se ut så här eller vad tycker ni? :)
Det är absolut inte vår sista gång på Bali. Vi har haft en fantastisk helg och Bali kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan.
tisdag 8 juni 2010
Ett steg närmare att bli familjen Hobroh
Efter att ha vilat lite på hotellet åker vi tillbaka till restaurangen som förövrigt heter Ku dé ta. Jens har fått rekommendation om denna restaurang från hans kompis Joel. Tydligen har kändisar synts till på restaurangen. Jens var dock lite tveksam till att den skulle hålla samma klass som restaurangen som vi åt på kvällen innan. Mina tveksamheter försvinner direkt när vi kommer fram till restaurangen. Den ser otroligt lyxig ut i mörkret och restaurangen har en otrolig atmosfär. Personalen känner också igen Jens när vi kommer...hmm
Vårt bord är tydligen inte klart när vi kommer dit så de ber oss sitta ner i loungeområdet. Jag hittar min favourit Frosen strawberry daquiri - utan alkohol så klart och Jens beställer en Cuba libre. Vi hinner inte få våra drinkar förrän vi får gå till bordet. På bordet ligger en bukett med 20 röda rosor till mig som Jens har beställt. Vad han har fixat, MIN man! Jag får som vanligt lite tårar i ögonen av hans gest.
Vi bestämmer oss för att äta en trerätters meny även denna kväll och Jens beställer bland annat in en skaldjurstallrik som visar sig vara stor för två... Maten är underbar och kvällen är fantastisk. Vi äter upp förrätt och varmrätt och jag noterar att Jens med ett snabbt öga tittar på klockan 2 gånger under kvällen... När vi får in efterrätten ser jag att Jens ser lite konstig ut, nästan lite nervös. Han frågar servitören om vi får gå upp och äta efterrätten, vilket vi får. Det finns tydligen en takterrass ovanför restaurangen med utsikt över havet. Vi går upp dit och tar ett bord närmast havet. Nu ser jag att Jens ser om möjligt ännu mer nervös och jag måste erkänna att min puls är något över det normala ;). Efter ett djupt andetag från Jens sida går han ner på knä och frågar om jag vill bli hans fru. Mellan mina tårar nickar jag och får fram ett "såklart jag vill". Han tar också fram min ring. En otroligt vacker ring (som vi har valt ihop) i vitt guld och en diamant i mitten och sätter på den på mitt finger och sedan tar han fram sin ring, också i vitt guld med en skåra i mitten. Sedan pussas vi och kramas länge. Vi har båda två sett att det har blixtrat runt oss under hela frieriet. Det visar sig vara en tjej som ser vad som är på väg att hända och tar kort under hela tiden. Hon kommer fram sedan och säger att hon antar att vi vill ha denna stund förevigad. Hon får Jens businesscard och säger att hon ska maila oss bilderna. Vi har dock inte fått några bilder ännu men hoppas på att hon står vid sitt ord. Vilket otroligt fint agerande. Det vore verkligen roligt att få dessa bilder.
Efter ett par minuter kommer hon fram igen med två glas champagne och säger att ägaren till restaurangen sitter några bord bort och vill bjuda oss på champagne. Jag kan ju inte tacka nej till ägaren på restaurangen ;) så jag smuttar lite på mitt glas och det är den godaste champagnen jag har druckit någonsin. Kan bero på situationen och att jag inte har druckit champagne på 23 veckor. Efter ett par snuttar beställer jag in ytterligare en strawberry daquiri och Jens får mitt champagneglas. Jag är nöjd och har fått min dos. Vi går bort och tackar ägaren och får gratulationer och går sedan och sätter oss på några "solsängar" längre bort på terrassen. Kvällen är underbar. Inte ett moln på himlen och det är absolut stjärnklart. Vi är båda i ett lyckorus och jag ser på Jens att han börjar slappna av. Han säger också att han inte har något mer planerat efter detta och han är verkligen värd att få slappa och vila ut sig efter allt detta. Efter en stund åker vi tillbaka till hotellet och somnar utmattade efter en otroligt händelserik dag. Detta är en dag vi kommer att minnas under resten av våra liv
Bali 4 juni 2010
Vårt bord är tydligen inte klart när vi kommer dit så de ber oss sitta ner i loungeområdet. Jag hittar min favourit Frosen strawberry daquiri - utan alkohol så klart och Jens beställer en Cuba libre. Vi hinner inte få våra drinkar förrän vi får gå till bordet. På bordet ligger en bukett med 20 röda rosor till mig som Jens har beställt. Vad han har fixat, MIN man! Jag får som vanligt lite tårar i ögonen av hans gest.
Vi bestämmer oss för att äta en trerätters meny även denna kväll och Jens beställer bland annat in en skaldjurstallrik som visar sig vara stor för två... Maten är underbar och kvällen är fantastisk. Vi äter upp förrätt och varmrätt och jag noterar att Jens med ett snabbt öga tittar på klockan 2 gånger under kvällen... När vi får in efterrätten ser jag att Jens ser lite konstig ut, nästan lite nervös. Han frågar servitören om vi får gå upp och äta efterrätten, vilket vi får. Det finns tydligen en takterrass ovanför restaurangen med utsikt över havet. Vi går upp dit och tar ett bord närmast havet. Nu ser jag att Jens ser om möjligt ännu mer nervös och jag måste erkänna att min puls är något över det normala ;). Efter ett djupt andetag från Jens sida går han ner på knä och frågar om jag vill bli hans fru. Mellan mina tårar nickar jag och får fram ett "såklart jag vill". Han tar också fram min ring. En otroligt vacker ring (som vi har valt ihop) i vitt guld och en diamant i mitten och sätter på den på mitt finger och sedan tar han fram sin ring, också i vitt guld med en skåra i mitten. Sedan pussas vi och kramas länge. Vi har båda två sett att det har blixtrat runt oss under hela frieriet. Det visar sig vara en tjej som ser vad som är på väg att hända och tar kort under hela tiden. Hon kommer fram sedan och säger att hon antar att vi vill ha denna stund förevigad. Hon får Jens businesscard och säger att hon ska maila oss bilderna. Vi har dock inte fått några bilder ännu men hoppas på att hon står vid sitt ord. Vilket otroligt fint agerande. Det vore verkligen roligt att få dessa bilder.
Efter ett par minuter kommer hon fram igen med två glas champagne och säger att ägaren till restaurangen sitter några bord bort och vill bjuda oss på champagne. Jag kan ju inte tacka nej till ägaren på restaurangen ;) så jag smuttar lite på mitt glas och det är den godaste champagnen jag har druckit någonsin. Kan bero på situationen och att jag inte har druckit champagne på 23 veckor. Efter ett par snuttar beställer jag in ytterligare en strawberry daquiri och Jens får mitt champagneglas. Jag är nöjd och har fått min dos. Vi går bort och tackar ägaren och får gratulationer och går sedan och sätter oss på några "solsängar" längre bort på terrassen. Kvällen är underbar. Inte ett moln på himlen och det är absolut stjärnklart. Vi är båda i ett lyckorus och jag ser på Jens att han börjar slappna av. Han säger också att han inte har något mer planerat efter detta och han är verkligen värd att få slappa och vila ut sig efter allt detta. Efter en stund åker vi tillbaka till hotellet och somnar utmattade efter en otroligt händelserik dag. Detta är en dag vi kommer att minnas under resten av våra liv
Bali 4 juni 2010
Fredag dag Bali
Vi vaknade till en strålande sol och ett härligt väder. Jens som är ganska trött efter att ha jobbat hårt under veckan vill ha sovmorgon så jag går ut på vår terrass och lägger mig på solstolen och läser en bok. Det är alldeles tyst omkring mig och solen har precis gått upp. Det är så vackert och jag känner mig helt harmonisk. Det är så där lagom varmt (ca 30 grader) och inte alls lika fuktigt som det är i Singapore. Jag tog denna film under morgonen.
Efter att Jens har fått sova liite till går vi iväg och äter frukost. Restaurangen ligger i byggnaden närmast havet så vi sitter och tittar ut över havet och dess jättevågor när vi äter vår frukost. Frukosten på hotellet var ok men de hade inga pankakor eller våfflor...illa! Vi invigde också vår jacuzzi efter frukosten. Vi är fast! Det kommer helt klart att bli en investering till ett framtida hem.
Vi bestämmer oss sedan för att ta en promenad runt hotellet för att kolla lite affärer. Jens hade gjort ett fantastiskt jobb med att packa alla mina och hans kläder på hans lunch men tyvärr hade han missat några grejer. Promenaden slutade med en klänning, ett par flipp-flopp till mig och en beachväska samt ett par klapp på min mage från några kvinnor i butikerna...det är väl dags för den perioden nu. Jens hittade också en cykel som han blev sugen på.
Jens hade sedan planerat att vi skulle äta lunch på ett ställe vid havet. Vi plockar ihop våra grejer och tar en taxi till restaurangen. Det är ett jättehärligt ställe precis vid havet med flera restauranger och solsängar och en pool. VI äter en god lunch och går sedan ner till stranden och lägger oss och njuter av det härliga vädret. Jens blir trött på alla försäljare som vill sälja: solglasögon, klockor, sjalar, klänningar, ananas och mycket annat. Han kommer då på att man borde ha en "spattel" där det står NO thanks så att man slipper säga nej hela tiden. Efter att vi båda två har somnat i solen bestämmer vi oss för att åka tillbaka till hotellet. Jens säger också att vi ska tillbaka till restaurangen senare på kvällen då han har bokat bord där lite senare.
Efter att Jens har fått sova liite till går vi iväg och äter frukost. Restaurangen ligger i byggnaden närmast havet så vi sitter och tittar ut över havet och dess jättevågor när vi äter vår frukost. Frukosten på hotellet var ok men de hade inga pankakor eller våfflor...illa! Vi invigde också vår jacuzzi efter frukosten. Vi är fast! Det kommer helt klart att bli en investering till ett framtida hem.
Vi bestämmer oss sedan för att ta en promenad runt hotellet för att kolla lite affärer. Jens hade gjort ett fantastiskt jobb med att packa alla mina och hans kläder på hans lunch men tyvärr hade han missat några grejer. Promenaden slutade med en klänning, ett par flipp-flopp till mig och en beachväska samt ett par klapp på min mage från några kvinnor i butikerna...det är väl dags för den perioden nu. Jens hittade också en cykel som han blev sugen på.
Jens hade sedan planerat att vi skulle äta lunch på ett ställe vid havet. Vi plockar ihop våra grejer och tar en taxi till restaurangen. Det är ett jättehärligt ställe precis vid havet med flera restauranger och solsängar och en pool. VI äter en god lunch och går sedan ner till stranden och lägger oss och njuter av det härliga vädret. Jens blir trött på alla försäljare som vill sälja: solglasögon, klockor, sjalar, klänningar, ananas och mycket annat. Han kommer då på att man borde ha en "spattel" där det står NO thanks så att man slipper säga nej hela tiden. Efter att vi båda två har somnat i solen bestämmer vi oss för att åka tillbaka till hotellet. Jens säger också att vi ska tillbaka till restaurangen senare på kvällen då han har bokat bord där lite senare.
måndag 7 juni 2010
Torsdagkväll Bali
Vi kommer fram till Balis flygplats vid 7tiden på torsdagkvällen. Flygresan gick bra och vi kommer in i landet utan problem. Väskorna står reda och väntar på oss när vi kommer fram till bandet och tre män i uniform tar våra väskor. Vad jag förstår ska de kolla väskorna i tullen. Det visar sig vara bärare som sedan ska ha dricks för att de bar våra väskor 50 meter...Jens ber mig ge dem 10 000 rupiah var vilket motsvarar 8kr. Jag mitt i stressen ser fel och ger dem 100 000 rupiah var vilket istället är 240kr totalt...ups. Jag blir efter det inte tillåten att hantera pengar...förståeligt!
Vi tar en taxi till hotellet som bara ligger ca 20 minuter från flygplatsen. Hotellet är helt underbart och otroligt snyggt designat. Helt i vår smak. Bifogar lite bilder nedan. Vi har en enrumslägenhet med tillhörande balkong. Hotelpersonalen visar oss ut på balkongen som visar sig vara en terrass på ca 30m2 med privat jacuzzi... wow!
Vi gör oss i ordning eftersom att Jens har bokat bord på en restaurang som enligt hans undersökning på internet ska ligga ca 200m från hotellet. Vi går ner till receptionen och frågar efter vägbeskrivning men de undrar om vi inte vill ha en taxi istället då det ligger ca 20 min bort...med taxi. Restaurangen som heter Metis är otroligt vacker och serverar otroligt god mat. Vi äter en tre rätters middag och åker sedan tillbaka till vårt fina hotell :)
Vi tar en taxi till hotellet som bara ligger ca 20 minuter från flygplatsen. Hotellet är helt underbart och otroligt snyggt designat. Helt i vår smak. Bifogar lite bilder nedan. Vi har en enrumslägenhet med tillhörande balkong. Hotelpersonalen visar oss ut på balkongen som visar sig vara en terrass på ca 30m2 med privat jacuzzi... wow!
Vi gör oss i ordning eftersom att Jens har bokat bord på en restaurang som enligt hans undersökning på internet ska ligga ca 200m från hotellet. Vi går ner till receptionen och frågar efter vägbeskrivning men de undrar om vi inte vill ha en taxi istället då det ligger ca 20 min bort...med taxi. Restaurangen som heter Metis är otroligt vacker och serverar otroligt god mat. Vi äter en tre rätters middag och åker sedan tillbaka till vårt fina hotell :)
En helt vanlig torsdag?
Det har varit lite tyst från oss på bloggen under de senaste dagarna vilket vi snart ska förklara. Jag (Annakarin) hade sedan dagen innan bestämt att jag skulle äta lunch med Julie. Jag skulle ringa när jag kom till hennes jobb så skulle hon komma ner till restaurangen som vi bestämt möte på. Restaurangen som vi skulle träffas på är en av mina favoritrestauranger från USA, Outback Steakhouse. En restaurang med Australiensiska influenser.
När jag kommer dit ringer jag och meddelar att jag är där. Hon meddelar att hon för en gångs skull faktiskt har något att göra och blir meddelar att hon blir lite sen. Lite sen visar sig vara en knapp timma då hon blivit inkallad till en oväntat möte. Medan jag väntar inser jag att jag inte har tagit med mig böckerna som jag skulle lämna tillbaka och intalar mig själv att jag har glömt dem i taxin på väg till restaurangen... Samtidigt som ångesten ökar ringer hon och meddelar att hon är på väg. Eftersom att jag börjar bli ganska trött efter att ha gått omkring i en timma går jag in och tar ett bord. Efter en stund kommer hon och vi äter en god lunch. Hon sitter och smsar flera gånger under lunchen eftersom att Adam är sjuk och hon kollar hur han mår...
Konstigt nog har hon ingen brådska att gå tillbaka till jobbet (vilket hon vanligtvis har) och sitter gärna kvar och pratar efter att vi har ätit klart. Efter en stund ringer Jens och meddelar att han har det lugnt på jobbet och tänker gå hem tidigare och jobba med lite filer hemifrån. Han frågar om han ska hämta upp mig på vägen i sin taxi. Jag hade tänkt att handla på vägen hem men tänker att vi kan göra det ihop tillsammans senare. Han kommer till shoppingcentret några minuter senare och jag säger hej till Julie.
I Singapore finns vanliga taxibilar och sen finns det finare taxibilar som vanligtvis är Mercedes och har bättre och kunnigare chaufförer. Dessa kan man beställa vilket kostar mer men man kan också ha tur att en få en sådan när man väntar vilket inte kostar mer. Jens meddelar att han har haft just den turen denna dag vilket är trevligt. Jens är på strålande humör och pratar hela vägen hem i taxin. Tydligen är det jättelungt på jobbet och flera tänkte göra som honom och ta eftermiddagen ledig. Han tycker att vi senare ska gå till East coast parken och äta middag. När vi närmar oss vår avfart på motorvägen inser jag att han inte tänker köra av. Detta är inte någon ovanlighet då vissa chaufförer inte har koll men inte meddelar det. Man bör oftast ha ett öga på vägen vart man än åker eftersom att de kan köra lite konstiga vägar. Jag meddelar chauffören detta men han säger att han vet en genväg...Jens som i vanliga fall kan bli lite irriterad på chaufförer som inte kör rätt sitter lungt och säger att "vi får ju se något nytt nu i alla fall". Det konstiga är att han inte heller kör av vid nästa avfart vilket betyder att vi har åkt förbi vårt område. Nu kan inte Jens hålla sig längre och säger med ett darr på rösten att vi inte ska åka hem och att han inte har med sig sin dator. Istället tar han fram en bukett med röda rosor ur sin dataväska och säger att vi ska till flygplatsen. Jag börjar storgråta och Jens börjar gråta och vi sitter och kramas i taxin.
Jag kanske ska tillägga att jag under måndagen råkar lista ut att Jens har kollat upp resor. Däremot när han kommer hem efter jobbet på måndagen är på uselt humör och säger att han inte kan ta ledigt på fredagen eftersom att det har krånglat på jobbet. Jag blir förstås väldigt besviken då jag vet att Jens under en tid framöver kommer ha det stressigt på jobbet och inte kommer att kunna komma ifrån.
Allt detta var uppenbarligen bara för att vilseleda mig och resan var planerad hela tiden. Jens har packat kläder åt mig och haft koll på mig genom Julie och hennes smsande vid lunchen.
På flygplatsen får jag reda på att vi ska till Bali och stanna där över helgen.
När jag kommer dit ringer jag och meddelar att jag är där. Hon meddelar att hon för en gångs skull faktiskt har något att göra och blir meddelar att hon blir lite sen. Lite sen visar sig vara en knapp timma då hon blivit inkallad till en oväntat möte. Medan jag väntar inser jag att jag inte har tagit med mig böckerna som jag skulle lämna tillbaka och intalar mig själv att jag har glömt dem i taxin på väg till restaurangen... Samtidigt som ångesten ökar ringer hon och meddelar att hon är på väg. Eftersom att jag börjar bli ganska trött efter att ha gått omkring i en timma går jag in och tar ett bord. Efter en stund kommer hon och vi äter en god lunch. Hon sitter och smsar flera gånger under lunchen eftersom att Adam är sjuk och hon kollar hur han mår...
Konstigt nog har hon ingen brådska att gå tillbaka till jobbet (vilket hon vanligtvis har) och sitter gärna kvar och pratar efter att vi har ätit klart. Efter en stund ringer Jens och meddelar att han har det lugnt på jobbet och tänker gå hem tidigare och jobba med lite filer hemifrån. Han frågar om han ska hämta upp mig på vägen i sin taxi. Jag hade tänkt att handla på vägen hem men tänker att vi kan göra det ihop tillsammans senare. Han kommer till shoppingcentret några minuter senare och jag säger hej till Julie.
I Singapore finns vanliga taxibilar och sen finns det finare taxibilar som vanligtvis är Mercedes och har bättre och kunnigare chaufförer. Dessa kan man beställa vilket kostar mer men man kan också ha tur att en få en sådan när man väntar vilket inte kostar mer. Jens meddelar att han har haft just den turen denna dag vilket är trevligt. Jens är på strålande humör och pratar hela vägen hem i taxin. Tydligen är det jättelungt på jobbet och flera tänkte göra som honom och ta eftermiddagen ledig. Han tycker att vi senare ska gå till East coast parken och äta middag. När vi närmar oss vår avfart på motorvägen inser jag att han inte tänker köra av. Detta är inte någon ovanlighet då vissa chaufförer inte har koll men inte meddelar det. Man bör oftast ha ett öga på vägen vart man än åker eftersom att de kan köra lite konstiga vägar. Jag meddelar chauffören detta men han säger att han vet en genväg...Jens som i vanliga fall kan bli lite irriterad på chaufförer som inte kör rätt sitter lungt och säger att "vi får ju se något nytt nu i alla fall". Det konstiga är att han inte heller kör av vid nästa avfart vilket betyder att vi har åkt förbi vårt område. Nu kan inte Jens hålla sig längre och säger med ett darr på rösten att vi inte ska åka hem och att han inte har med sig sin dator. Istället tar han fram en bukett med röda rosor ur sin dataväska och säger att vi ska till flygplatsen. Jag börjar storgråta och Jens börjar gråta och vi sitter och kramas i taxin.
Jag kanske ska tillägga att jag under måndagen råkar lista ut att Jens har kollat upp resor. Däremot när han kommer hem efter jobbet på måndagen är på uselt humör och säger att han inte kan ta ledigt på fredagen eftersom att det har krånglat på jobbet. Jag blir förstås väldigt besviken då jag vet att Jens under en tid framöver kommer ha det stressigt på jobbet och inte kommer att kunna komma ifrån.
Allt detta var uppenbarligen bara för att vilseleda mig och resan var planerad hela tiden. Jens har packat kläder åt mig och haft koll på mig genom Julie och hennes smsande vid lunchen.
På flygplatsen får jag reda på att vi ska till Bali och stanna där över helgen.
onsdag 2 juni 2010
lyxbio!
Igår var jag och Julie på bio. Vi såg Sex and the city 2. Den var helt ok, ingen ny favorit kanske men en lagom "må bra" film. Den var dock väldigt amerikansk och otroligt antimuslimsk... känns lite som USA skjuter sig i foten.
Vi valde att gå på en specialbio som heter Golden village. Det är en särskild del av teatern som är extra lyx. Man får först gå in i en lounge där man kan få beställa snacks eller dricka innan bion eller så kan man beställa mat eller snacks och dricka som kommer in till salongen när filmen håller på. De hade bland annat en helt specialdesignad cocktailmeny a la sex and the city...inget för mig och Julie. Vi beställde in cola och popcorn som de kom in till oss vid fåtöljerna. Fåtöljerna sedan är en historia i sig. Det är breda fåtöljer som man kan luta bakåt och eftersom att det är så kallt i salongen så får man en egen filt till. Mellan fåtöljerna har man ett bord där man ställer allt sin mat och ett hål i bordet för att ställa sin flaska vin eller champagne...Skulle man ha glömt att beställa något innan filmen eller bli hungrig igen så finns också en knapp att trycka på för att kalla till sig personalen och göra fler beställningar.
Paret framför oss beställde in flera omgångar cocktails och glas med champagne under filmen... jag är inte alls avundsjuk.
Efter filmen åkte vi till ett restaurangområde i närheten av Julie och Adams lägenhet och mötte upp Adam, Jens och en kompis till Adam. Vi hade en jättetrevlig kväll innan vi tog en taxi hem.
Idag har jag varit på en "Singapore expats Wednesday morning coffee" och träffade några nya tjejer. Man möts på olika cafeer runt om i Singapore. Helt ok och jag kommer nog gå dit fler gånger. Nu på eftermiddagen har jag suttit på balkongen och läst lite i solen och nu väntar jag på att min hårt arbetande man ska komma hem. Jag ska nog laga något gott till honom ikväll.
Vi valde att gå på en specialbio som heter Golden village. Det är en särskild del av teatern som är extra lyx. Man får först gå in i en lounge där man kan få beställa snacks eller dricka innan bion eller så kan man beställa mat eller snacks och dricka som kommer in till salongen när filmen håller på. De hade bland annat en helt specialdesignad cocktailmeny a la sex and the city...inget för mig och Julie. Vi beställde in cola och popcorn som de kom in till oss vid fåtöljerna. Fåtöljerna sedan är en historia i sig. Det är breda fåtöljer som man kan luta bakåt och eftersom att det är så kallt i salongen så får man en egen filt till. Mellan fåtöljerna har man ett bord där man ställer allt sin mat och ett hål i bordet för att ställa sin flaska vin eller champagne...Skulle man ha glömt att beställa något innan filmen eller bli hungrig igen så finns också en knapp att trycka på för att kalla till sig personalen och göra fler beställningar.
Paret framför oss beställde in flera omgångar cocktails och glas med champagne under filmen... jag är inte alls avundsjuk.
Efter filmen åkte vi till ett restaurangområde i närheten av Julie och Adams lägenhet och mötte upp Adam, Jens och en kompis till Adam. Vi hade en jättetrevlig kväll innan vi tog en taxi hem.
Idag har jag varit på en "Singapore expats Wednesday morning coffee" och träffade några nya tjejer. Man möts på olika cafeer runt om i Singapore. Helt ok och jag kommer nog gå dit fler gånger. Nu på eftermiddagen har jag suttit på balkongen och läst lite i solen och nu väntar jag på att min hårt arbetande man ska komma hem. Jag ska nog laga något gott till honom ikväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)