En helt vanlig torsdag?

Det har varit lite tyst från oss på bloggen under de senaste dagarna vilket vi snart ska förklara. Jag (Annakarin) hade sedan dagen innan bestämt att jag skulle äta lunch med Julie. Jag skulle ringa när jag kom till hennes jobb så skulle hon komma ner till restaurangen som vi bestämt möte på. Restaurangen som vi skulle träffas på är en av mina favoritrestauranger från USA, Outback Steakhouse. En restaurang med Australiensiska influenser.



När jag kommer dit ringer jag och meddelar att jag är där. Hon meddelar att hon för en gångs skull faktiskt har något att göra och blir meddelar att hon blir lite sen. Lite sen visar sig vara en knapp timma då hon blivit inkallad till en oväntat möte. Medan jag väntar inser jag att jag inte har tagit med mig böckerna som jag skulle lämna tillbaka och intalar mig själv att jag har glömt dem i taxin på väg till restaurangen... Samtidigt som ångesten ökar ringer hon och meddelar att hon är på väg. Eftersom att jag börjar bli ganska trött efter att ha gått omkring i en timma går jag in och tar ett bord. Efter en stund kommer hon och vi äter en god lunch. Hon sitter och smsar flera gånger under lunchen eftersom att Adam är sjuk och hon kollar hur han mår...
Konstigt nog har hon ingen brådska att gå tillbaka till jobbet (vilket hon vanligtvis har) och sitter gärna kvar och pratar efter att vi har ätit klart. Efter en stund ringer Jens och meddelar att han har det lugnt på jobbet och tänker gå hem tidigare och jobba med lite filer hemifrån. Han frågar om han ska hämta upp mig på vägen i sin taxi. Jag hade tänkt att handla på vägen hem men tänker att vi kan göra det ihop tillsammans senare. Han kommer till shoppingcentret några minuter senare och jag säger hej till Julie.

I Singapore finns vanliga taxibilar och sen finns det finare taxibilar som vanligtvis är Mercedes och har bättre och kunnigare chaufförer. Dessa kan man beställa vilket kostar mer men man kan också ha tur att en få en sådan när man väntar vilket inte kostar mer. Jens meddelar att han har haft just den turen denna dag vilket är trevligt. Jens är på strålande humör och pratar hela vägen hem i taxin. Tydligen är det jättelungt på jobbet och flera tänkte göra som honom och ta eftermiddagen ledig. Han tycker att vi senare ska gå till East coast parken och äta middag. När vi närmar oss vår avfart på motorvägen inser jag att han inte tänker köra av. Detta är inte någon ovanlighet då vissa chaufförer inte har koll men inte meddelar det. Man bör oftast ha ett öga på vägen vart man än åker eftersom att de kan köra lite konstiga vägar. Jag meddelar chauffören detta men han säger att han vet en genväg...Jens som i vanliga fall kan bli lite irriterad på chaufförer som inte kör rätt sitter lungt och säger att "vi får ju se något nytt nu i alla fall". Det konstiga är att han inte heller kör av vid nästa avfart vilket betyder att vi har åkt förbi vårt område. Nu kan inte Jens hålla sig längre och säger med ett darr på rösten att vi inte ska åka hem och att han inte har med sig sin dator. Istället tar han fram en bukett med röda rosor ur sin dataväska och säger att vi ska till flygplatsen. Jag börjar storgråta och Jens börjar gråta och vi sitter och kramas i taxin.

Jag kanske ska tillägga att jag under måndagen råkar lista ut att Jens har kollat upp resor. Däremot när han kommer hem efter jobbet på måndagen är på uselt humör och säger att han inte kan ta ledigt på fredagen eftersom att det har krånglat på jobbet. Jag blir förstås väldigt besviken då jag vet att Jens under en tid framöver kommer ha det stressigt på jobbet och inte kommer att kunna komma ifrån.

Allt detta var uppenbarligen bara för att vilseleda mig och resan var planerad hela tiden. Jens har packat kläder åt mig och haft koll på mig genom Julie och hennes smsande vid lunchen.

På flygplatsen får jag reda på att vi ska till Bali och stanna där över helgen.